Jag hade bara hört andra prata om det här bandet innan. Men så vitt jag vet aldrig hört dom. Hur skulle det låta när gamla hårdrocksdängor tolkades av ett gäng finnar som spelar banjo och dragspel var därmed frågan.
Lite lustigt, blev svaret efter att bandet fått marschera genom publikhavet för att ta sig upp på Gröna Lunds lilla scen. Vi tackar för att bandet inte nått framgång att spela på stora scenen, än. Då den lilla har förmånen att ha ett tak som tar emot det hällregn som sveper över Stockholm dagen till ära.
Lustigt ja. Det ser nämligen ut som ett gäng finska bonddrängar från någon öde stad i den finska skogen som står där på scenen. Några typiska finska basröster har man inte. Snarare ljusa pipiga. Och så den där banjon på det. Och dragspelet. Och i någon låt ska det blåsas i ölflaskor också.
Låtar som The Trooper, Run to the Hills (Maiden), Thunderstruck (AC/DC) och Self Esteem (Offspring) finns på repertoaren. Ibland tar det en stund innan polletten trillar ner om vilken låt det är man hör. De rätt skruvade Country / Bluegrass versionerna är liksom rätt egna.
Det är välspelat och roligt i all sin lustighet. Men bandet känns rätt tama live den här dagen och verkar mest vilja spela av låtarna. Även om jag fick höra att när man var på besök senast så var man mer eller mindre dyngraka på scenen. Så tydligen kan allt hända.
Men den här dagen blev det mest lite småtrevligt i all sin lustighet.
Lämna ett svar