28 minuter. Inget tjafs. Inga onödiga mellanpartier. Avskalat. Rått. Rakt-på-jävla-sak. Det råder väl vid det här laget ingen tvekan om den här skivans storhet och betydelse för hårdrocken i allmänhet och thrash-metal i synnerhet. Det känns faktiskt ganska befängt att ens försöka skriva några rader om skivan så här nästan 40 år senare.
Men det är lik förbannat 28 minuters ren mangel fylld av kaos, vrede och hat i ett skyhögt tempo som ibland behöver luftas av och läggas på skivspelaren. För om det är förbjudet att så här långt senare fortfarande älska den här skiten, så spärra in mig!
Angel of Death, Piece by Piece, Jesus Saves, Reborn, Post Mortem och Raining Blood. Låttitlar som egentligen säger sitt bara av att skriva ut dem.
Det är väl inget att tjafsa om. Inget att skriva om. Det snurrar här just nu och har det inte snurrat hos dig på ett tag – så är det dags att plocka fram.
För den som nu vill ha något annat än Tom Araya, Kerry King, Jeff Hanneman och Dave Lombardos gamla Slayerklassiker så kan Kerry Kings soloprojekt rekommenderas. Under föregående år släpptes From Hell I Rise och visst låter det en hel del som Slayer. Men med en annan sångare än Tom Araya. Om du inte redan gjort det, kolla in.
En klassisk 10 av 10.
Vilken är din favoritlåt med Slayer?
Lämna ett svar