Gluecifer, det norska rockbandet som gjorde sig kända som ”kings of rock,” levererade med sitt femte och sista studioalbum, Automatic Thrill. Släppt 2004, är detta en skiva som sammanfattar bandets energi, attityd och kärlek till rak och hårtslående rock’n’roll. Albumet är en urladdning av riff, kraftfulla refränger och den karismatiska sångaren Biff Malibu i sitt esse.
Titelspåret ”Automatic Thrill” sätter standarden med sina råa gitarrer och en melodi som är både smutsig och beroendeframkallande. Det är en låt som känns som en adrenalininjektion och förkroppsligar den rebelliska andan Gluecifer alltid stått för. Låtar som ”Take It” och ”A Shot in the Dark” visar upp bandets förmåga att balansera aggressivitet med en känsla för melodi, medan ”Car Full of Stash” och ”Here Come the Pigs” sprudlar av punkig energi och humoristisk attityd.
Produktionens råhet är en stor del av skivans charm. Det känns som att Gluecifer fångar essensen av livekänslan – det är högljutt, skitigt och okonstlat. Samtidigt finns det en professionalism i låtskrivandet som gör att albumet känns välslipat utan att tappa sin kant.
Med Automatic Thrill lyckas Gluecifer leverera ett album som är både ett kärleksbrev till klassisk rock och en sista triumf för bandet innan deras upplösning. Det är en skiva som osar självförtroende och passion, och den lämnar lyssnaren med en känsla av att ha varit med om något explosivt. Ett måste för alla som älskar rak, ofiltrerad rock’n’roll.
Turbonegro eller Gluecifer, vilka var egentligen Norges skitigaste och bästa rock´n roll band?
Lämna ett svar